Närstående vid livets slut

Att vara närstående till någon med obotlig cancer kan vara svårt på många sätt.

Det är vanligt att man sörjer över den närståendes sjukdom och kommande död, så kallad väntesorg. Det kan finnas oro över hur livet ska bli sedan, när den som är sjuk har dött.

Det kan vara jobbigt att någon man tycker om och oroar sig för kanske lider.

Det kan finnas funderingar kring hur sjukdomen kommer att bli när den fortskrider.

En del undrar om de kommer att räcka till för att trösta och stödja den som är sjuk.

Väcker skuldkänslor

Inte sällan väcker de här funderingarna skuldkänslor för att man tänker på sig själv. Andra vanliga tankar gäller vad som egentligen händer när någon dör? Många är ovana vid döden. 

Vi vet att vi ska dö, men nu känns insikten mer närvarande.

Samtidigt som den närstående har alla de här tankarna och funderingarna präglas tillvaron av en svår balansgång mellan omsorgen om den som är sjuk och behovet av att ta hand om sig själv. 

Svår balansgång mellan omsorgen om den som är sjuk och behovet av att ta hand om sig själv.

Många sätter den sjukes behov före sina egna. Man sätter allt på paus. Det går att göra så en väldigt kort tid, men för att klara av att vara ett bra stöd under hela sjukdomsförloppet och för att orka leva vidare efteråt så behöver man ta hand om sina egna behov. 

Hitta stöd och hjälp för egen del

Det är angeläget att närstående kan ta emot stöd och hjälp för egen del vid behov och i någon mån ändå fortsätta att leva sitt liv samtidigt som man finns till hands för den som är sjuk.

Det händer att den som är sjuk har dåligt samvete för att ha satt sin närstående i denna svåra situation. Att ta emot hjälp för egen del som närstående kan därför många gånger innebära en lättnad och avlastning både för den närstående och för den som är sjuk.

Att tala om döden

Vetskapen om att cancersjukdomen är obotlig kan komma på så många olika sätt.

Ibland står det klart redan när diagnosen ställs att sjukdomen är långt framskriden och att inga botande behandlingar står till buds.

Läs om palliativ vård

I andra fall kan det gå många år av behandlingar, återfall och nya behandlingar innan det börjar bli allt mer tydligt att sjukdomen inte kommer att kunna botas.

Till slut når de flesta svårt sjuka cancerpatienterna en punkt där de förstår att livet närmar sig sitt slut.

Det händer att hen skjuter undan vetskapen eller håller tyst om den av rädsla för att de närstående inte ska orka höra sanningen.

Man är rädd för egna och andras starka känslor och vill inte göra varandra ledsna.

Det kan också vara svårt för den som är sjuk att uttala att livet närmar sig slutet eftersom det känns verkligt först när orden uttalas.

Även då den som är sjuk och de närstående vet hur det ligger till kan det kännas svårt att prata om detta.

Man är rädd för egna och andras starka känslor och vill inte göra varandra ledsna.

"Tillåtelse att dö"

När man kan börja prata om döden, känns det vanligen som en lättnad. Inte minst för den som är sjuk kan det vara skönt att slippa upprätthålla en falsk fasad.

Man behöver ”få tillåtelse” att dö. Det kan kännas tryggt för den sjuke att kunna vara med och diskutera hur praktiska frågor i de närståendes liv kan lösas.

Det kan också vara skönt, både för den som är sjuk och för de närstående att prata om begravning, kvarlåtenskap och andra praktiska frågor som ska lösas när man själv inte finns längre.

Lyssna utan att korrigera

Samtidigt är det viktigt att respektera att den som är sjuk faktiskt fortfarande lever och inte hela tiden kan tänka på att livet håller på att ta slut.

Det är vanligt att den som är sjuk pendlar mellan vetskap om att livet närmar sig slutet och ett hopp om att så inte ska vara fallet.

Till exempel kan den sjuke ibland vara helt ointresserad av att prata om en framtid där hen inte kommer att finnas med. Det är viktigt att personen fått information om sin situation från läkarna och har förstått den. Men trots det kan man ha behov av att få föreställa sig en annan framtid. 

Det kan kännas förvånande och obehagligt när en svårt sjuk person pratar om nästa semester eller husrenoveringar när det inte är realistiskt.

Men det kan handla om att få ta en paus från verkligheten en stund. Det är viktigt att lyssna och inte försöka korrigera, vare sig när den sjuke pratar om att hen inte kommer att leva till nästa vår, eller när nästa jämna födelsedag eller husköp planeras.

Håll inte barnen utanför

Det är av stor betydelse för barn att få vara delaktiga i det som händer och håller på att ske men utan att de ska känna sig ansvariga.

Vuxna undanhåller ibland av missriktad omtanke information om sorgliga saker för barn.

Att hållas utanför gör det svårare för barnet att förstå och bearbeta det som händer. Det kan också leda till att barnen får svårt att lita på vuxna framöver. 

Barnen bör få möjlighet att säga farväl till sin förälder

Om en förälder är på väg att dö, bör barnen veta det innan dödsfallet sker. Barnen bör få möjlighet att säga farväl till sin förälder och helst också hinna prata med föräldern om att hen ska dö. Alla är olika och hur man reagerar och förbereder sig på en närståendes död varierar, det viktiga är att man får chansen att förbereda sig.

Behöver vara glada emellanåt

Man ska dock inte tvinga på barn mer information än de vill ha och kan ta till sig. Svara rakt, konkret och sanningsenligt på barnets frågor. Vissa frågor har vi inte alla svar på, svara då att du inte vet och öppna upp för att diskutera era tankar tillsammans.

Visa att det är tillåtet att fråga även om mycket ledsamma saker och när svar inte finns. Uppmuntra barnet att berätta för kompisarna och att söka stöd hos någon annan vuxen om det behövs.

Det är viktigt att komma ihåg att barn som har sjuka föräldrar behöver få vara glada emellanåt också. Det är helt normalt att barn pendlar snabbt mellan allvar och skratt. Försök inte korrigera det utan möt dem där de är. Allt är inte sorgligt och barn kan uppleva värdefulla och lyckliga stunder tillsammans med en svårt sjuk förälder.

Läs mer om att samtala med barn om cancer

Omvärderingens tid

När man förstått och i någon mån accepterat att den sista tiden i livet har börjat, öppnas nya möjligheter.

Ofta omvärderar den sjuke och de närstående nu vad som är viktigt i livet. Man kan inrikta sig på att tillsammans försöka göra varje stund och varje dag så bra som möjligt.

Finns orken kanske man äntligen gör den där resan tillsammans som man alltid drömt och pratat om.

Men ännu viktigare är att dela små glädjeämnen i vardagen och att kunna strunta i gamla rutiner, vanor och måsten som inte längre känns viktiga.

För många sjuka i livets slut krymper perspektiven. Då kan det hända att man avgränsar sig både socialt och rumsligt. Man kanske inte längre orkar umgås med hela nätverket eller röra sig långt utanför sina rum. Endast de som är närmast den som är sjuk och det som konkret berör henne eller honom intresserar. Det betyder inte att andra och annat inte är och varit viktiga, utan handlar ofta om att de stora perspektiven blir alltför överväldigande när tiden och orken är begränsad. 

Det är därför värdefullt för den närstående att ha andra nära vuxna att diskutera till exempel framtidsfrågor med än den sjuke.

Planera för framtiden

För både den som är sjuk och de närstående är det ofta smärtsamt att tänka på hur livet kommer att bli för de närstående efter dödsfallet.

Samtidigt känns det ibland bra och angeläget att till exempel diskutera hur ekonomin kan ordnas för den/de efterlevande och andra viktiga praktiska frågor.

Försäkringskassan har information om vilka regler som gäller för ersättningar till efterlevande. Många har även försäkring för efterlevande, till exempel genom facket.

Skriva testamente

Om den som är sjuk har funderat på att skriva ett testamente kan man hjälpa till med att ordna det. 

Ofta innebär det en lättnad för den som är döende att det är gjort. En del tycker också att det känns bra att skriva ned sina önskemål om begravningen för att underlätta för de närstående. 

Många närstående kan tycka att frågan är för tidigt väckt, då det är svårt att tänka på dödsfallet, men det kan underlätta mycket framåt. Då slipper man spekulera i hur den avlidne skulle velat ha det. På det sättet kan man undvika möjliga konflikter och osäkerhet och istället ta tillvara på och vårda nuet och viktiga relationer både under sjukdomstiden och i sorgearbetet. 

God symtomlindring är A och O

När en cancersjukdom inte kan botas, förändras målsättningen med vården. Aggressiva och tidskrävande behandlingar som ger plågsamma biverkningar väljs oftare bort när skadan bedöms överväga nyttan.

Den vård som är specialiserad på att främja livskvalitet och lindra symtom vid livshotande sjukdom kallas palliativ vård. 

Palliativ vård bedrivs i form av hemsjukvård, på sjukhem och boenden, på sjukhus och på så kallade hospice.

God livskvalitet in i det sista

De som arbetar med palliativ vård har stor kompetens när det gäller att lindra symtom som kan uppträda vid en långt framskriden cancersjukdom.

Genom effektiv behandling av olika symtom ökar möjligheten för den sjuke och de närstående att behålla en god livskvalitet trots sjukdom.

För såväl den sjuke som de närstående är det en trygghet att känna till att cancersmärta så gott som alltid kan lindras effektivt.

Det är mycket viktigt att berätta för vårdpersonalen om eventuell smärta och att rapportera om behandlingen hjälper eller inte.

Man behöver i regel inte åka till sjukhus för att få symtomlindrande behandlingar

Andra symtom som kan förekomma och som brukar gå att behandla är till exempel illamående, andningsbesvär, ångest, sömnbesvär och förstoppning.

Även här krävs ett samarbete mellan den sjuke, närstående och vårdpersonalen.

Man behöver i regel inte åka till sjukhus för att få symtomlindrande behandlingar utan kan få den hjälp som behövs av hemsjukvården.

Ibland kan närstående eller den sjuke själv efter instruktion klara av behandlingen på egen hand.

Det är dock viktigt för att de närstående ska orka, att man tar emot den hjälp som erbjuds av kommun och hemsjukvård. Närståendes uppgift är primärt inte medicinsk behandling eller omvårdnad.

Mat och dryck

Vid en allvarlig cancersjukdom försämras ofta aptiten. Det beror bland annat på att smak- och luktsinnet förändras och att man inte rör sig så mycket som tidigare. Sjukdomen förändrar ämnesomsättningen i kroppen.

Som närstående kan man bli orolig om den sjuke slutar äta och går ner i vikt. Det är viktigt att komma ihåg att det ingår i det normala sjukdomsförloppet att få mindre matlust och att äta mindre.

Om man inte är i livets absoluta slutskede så kan det ändå vara angeläget att få i sig tillräckligt med energi- och proteinrik mat för att må bra. 

Råd som gör det lättare att äta

Dietisten vid i vårdteamet kan ge råd om hur man gör maten lättare att äta och mer näringsrik.

Nu behöver man ofta inte dra ned på smör och grädde eller på mellanmålen. Ett sötat alternativ kan vara bättre än en light-produkt. Är det svårt att äta kan man också få näring genom särskilda näringsdrycker.  

Läs mer om mat vid cancer

När döden är mycket nära spelar närings- och vätsketillförsel inte samma roll längre. De sista dygnen kan det räcka att fukta den sjukes tunga och läppar om de verkar torra.

Trötthet 

Trötthet är vanlig i livets slutskede. Den speciella trötthet som följer i cancersjukdomens spår kallas på fackspråk fatigue. Det är trötthet som inte försvinner med vila. Den beror på de förändringar som sjukdomen och olika behandlingar orsakar i kroppen.

Mot tröttheten finns vanligen inte någon effektiv medicinsk behandling. Det kan dock finnas orsaker till trötthet som går att åtgärda såsom en depression eller bristtillstånd- anemi.

Man kan också med vardagliga åtgärder ofta påverka tröttheten till viss del.

Göra det som är roligt och givande

Promenader och annan fysisk aktivitet kan hjälpa. Många korta vilopauser är bättre än färre långa. Ett råd från cancerpatienter brukar vara att använda den energi man har till sådant som är roligt och givande.

Många lär sig att dosera så att man inte tröttar ut sig i onödan. Att göra sånt som är roligt och givande i stället ger inspiration och energi. Vårdteamet bör hjälpa till att anpassa behandling så att det passar den sjuke. Det kan handla om att t.ex. anpassa tidpunkten för en behandling som man vet att man blir trött av så att den inte krockar med en efterlängtad aktivitet. 

För närstående kan det vara bra att förstå att tröttheten beror på sjukdomen och inte på att den sjuke är negativ eller ointresserad.

Läs mer om fatigue vid cancer

Närståendepenning

Man har rätt att vara ledig från jobbet och få ersättning från Försäkringskassan för att vara med som stöd åt någon som är allvarligt sjuk. Ersättningen kallas närståendepenning. 

Det är den som är sjuk som avgör vem/vilka som är närstående. Det är vanligt att det är familjemedlemmar men det kan också vara t.ex. en vän eller granne. Dagarna är bundna till den som är sjuk och kan fördelas mellan de närstående om man är flera. 

Närståendepenningen är begränsad i tid, men inte så begränsad att man måste vänta tills den sjukes sista dagar. Många väntar för länge med att ta ut dagarna. Det kan vara mer värdefullt att ta ut närståendepenningdagar medan den sjuke fortfarande har ork kvar för umgänge än de sista dygnen när hen kanske ändå bara sover. Dagarna räcker ofta till både och. 

Hur kan man ge stöd?

 När du har närståendepenning förväntas du inte utföra vård utan vara närvarande och stödja. Stödet kan se olika ut beroende på vad den som är sjuk önskar och behöver och vad som känns bra för den närstående. För vissa kan det vara att bara finnas där för samvaro och stöd. För andra kan det vara att uträtta ärenden, till exempel gå och handla mat och mediciner eller att följa med på vårdbesök. 

Vid ansökan om närståendepenning ska ett läkarutlåtande bifogas där det bland annat framgår att sjukdomen är livshotande.

Den som är sjuk ska lämna sitt samtycke till ansökan. Om det inte är möjligt ska orsaken förklaras i läkarutlåtandet.

Totalt kan närståendepenning betalas ut i högst 100 dagar.

Närståendepenningen är skattepliktig och utgör 80 procent av den närståendes sjukpenninggrundande inkomst, dock finns ett tak. 

Man kan få hel, halv eller en fjärdedels ersättning, beroende på hur mycket man tar ledigt från arbetet för att vårda.

Flera närstående kan turas om och då få ersättning för olika dagar eller olika delar av dagen. Totalt kan närståendepenning betalas ut i högst 100 dagar.

Mer information finns hos Försäkringskassan

Stöd för närstående

All forskning och erfarenhet visar att närstående till någon som är allvarligt sjuk behöver få stöd och omtanke för egen del. Annars är risken stor att den närstående i längden inte orkar med den psykiska belastning som omsorgen om den sjuke innebär.

En annan stor risk är att närstående som inte får tillräckligt stöd, får betydligt svårare att bearbeta sorgen efter dödsfallet och kanske till och med själva blir sjuka.

Omsorg om den sjuke och den närstående

I begreppet palliativ vård ingår omsorg om såväl den sjuke som de närstående.

Det är angeläget att vårdpersonalen visar omsorg även om den närstående och att den närstående har någon i vårdlaget att tala med om sina egna känslor och reaktioner.

I begreppet palliativ vård ingår omsorg om såväl den sjuke som de närstående.

För att orka finnas till hands för den sjuke behöver närstående vila från ansvaret ibland. Man behöver kunna få avlösning.

Det bör finnas möjlighet att få hjälp av till exempel hemsjukvården eller hemtjänsten så att någon kan komma och vara hos den sjuke när den närstående går iväg en stund.

Som närstående bör man inte vara rädd att be andra om hjälp, kanske kan någon vän, granne eller släkting ställa upp några timmar. 

För många i omgivningen kan det kännas bra att få hjälpa till.

Hemma eller på sjukhus?

”Hur lång tid är det kvar?” är en fråga som den sjuke och de närstående vill ha svar på när det visat sig att cancersjukdomen inte går att bota. Den frågan kan aldrig få något exakt svar.

Den behandlande läkaren kan utifrån sin kunskap och erfarenhet försöka göra en bedömning av hur länge personen har kvar att leva. Men många olika faktorer spelar in och det går inte att göra någon säker förutsägelse. Man brukar istället formulera det som en förvåningsfråga: Skulle jag (läkaren) bli förvånad om personen dog av sin sjukdom inom ett år eller om några månader, veckor eller dagar?

Inte sällan kan man leva under lång tid med en obotlig cancersjukdom och ha omväxlande bättre och sämre perioder.

Så småningom blir försämringen tydligare. En viss aning om hur lång tid som är kvar kan den sjuke och närstående många gånger få genom att iaktta hur snabbt hälsotillståndet förändras. Blir det sämre månad för månad, vecka för vecka eller dag för dag?

Vid någon tidpunkt behöver man ta ställning till var den sjuke ska vårdas den sista tiden. 

Vid någon tidpunkt behöver man ta ställning till var den sjuke ska vårdas den sista tiden. Allt fler allvarligt sjuka personer vårdas numera hemma ända fram till livets slut.

Utbyggnaden av hemsjukvården har gjort detta möjligt på de flesta platser och när människor får välja, väljer de ofta – men inte alltid – att stanna hemma i livets slutskede.

Bara vara närstående

Många gånger har närstående gjort en stor insats under lång tid, men det kan kännas naturligt att den sjuke vårdas på institution sista tiden.

Den närstående kan ibland behöva vara bara närstående, inte vårdare.

När hemsjukvård planeras är det viktigt att närstående ges en reell möjlighet att ta ställning till om man kan och orkar ta det vårdansvar som hemsjukvård innebär.

Om närstående inte helhjärtat är med på beslutet om hemsjukvård, blir det svårt att få vården att fungera bra.

Ibland kan den som är sjuk och de närstående ha olika uppfattningar i denna fråga.

Genom en diskussion mellan den sjuke, de närstående och vårdteamet får man försöka komma fram till vilken lösning som passar bäst.

Vad behövs för att vården hemma ska fungera bra?

Relevant information till den som är sjuk och de närstående från ansvarig vårdpersonal är en grundförutsättning för att vården ska bli bra, oavsett om vården sker hemma eller på en sjukvårdsinrättning.

De närstående behöver vara informerade och delaktiga för att klara den svåra uppgiften att stödja och ta hand om den sjuke.

När det gäller hemsjukvård är det också viktigt att:

• Sjukvårdsteamet kan kontaktas dygnet runt och ge råd och stöd eller göra vårdinsatser med kort varsel.
• Det går snabbt att få en vårdplats på sjukhus eller motsvarande om det behövs. Det kanske bara handlar om några dagar så att den närstående kan få avlastning. Det kan också visa sig att vården hemma inte fungerar och att man behöver ändra på beslutet att välja hemsjukvård.
• Extra personal kan sättas in och avlösa närstående som till exempel behöver få sova en natt i lugn och ro.
• Det finns god tillgång till hjälpmedel till exempel rullstol, vårdsäng, toalettförhöjning eller duschstol.

När vården sker på sjukhus

Information och delaktighet är viktig för de närstående när vården sker på en sjukvårdsinrättning.

Ofta får den som är sjuk en särskild kontaktperson bland personalen. Till kontaktpersonen kan även närstående vända sig med frågor och synpunkter.

Som närstående bör man kunna få ringa till vårdavdelningen när som helst och även komma på besök vid alla tider på dygnet. För att det ska vara möjligt behöver den sjuke ha eget rum.

Särskilda övernattningsrum för närstående

Om en närstående vill övernatta hos den sjuke brukar det gå att få in en extra säng i rummet. På vissa sjukhus finns också särskilda övernattningsrum för närstående.

Närstående som vill det, bör få hjälpa till med den praktiska omvårdnaden. Prata med vårdpersonalen om vad du vill och kan göra. Det kan handla om att fukta munnen, smörja huden, hjälpa till med dusch, bäddning och förflyttningar. 

Tänk på att även barn och ungdomar kan må bra av att få hjälpa till att göra något praktiskt för den sjuke.

Vad händer när döden närmar sig?

Under den sista tiden sker många förändringar i kroppen. Vissa av dem kan te sig oroande för de närstående, men vårdpersonalen kan berätta vad olika kroppsliga tecken beror på och om man ska göra något åt dem eller inte.

Slutar äta och dricka

När kroppen förbereder sig för döden slutar den sjuke ofta att äta och dricka.

Det är oftast inte lämpligt att ge dropp eftersom den sjuka kroppen inte kan tillgodogöra sig vätska på samma sätt som den friska. I detta skede kan dropp orsaka besvärande svullnad. Att truga i mat och dryck kan också öka lidandet hos den sjuke i form av t.ex. illamående.

När kroppen förbereder sig för döden slutar den sjuke ofta att äta och dricka.

Om den sjuke är törstig eller torr om läpparna kan man fukta läpparna, tungan och munnen med en våt tuss eller olja.

Att ben, fötter, händer och armar svullnar är en vanlig förändring när döden närmar sig. Det är också vanligt med feber. Huden framförallt i fötter och händer kan bli kallare och blek men också blåaktig- så kallad blåmarmorering. Även ansiktet kan förändras och nästippen kan se spetsigare ut i formen. 

Urinproduktionen minskar för att sedan upphöra. Pulsen blir svag och snabb, blodtrycket sjunker, huden kan kännas fuktig. 

Andningen kan bli både snabbare och långsammare än normalt. Ibland upphör andningen ett tag för att sedan komma igång igen. Slem samlas i luftrören, vilket kan ge ett rosslande ljud.

Rosslingarna kan vara obehagliga att höra, men brukar inte besvära den sjuke. Att suga bort slemmet med en slemsug kan irritera luftvägarna och öka slembildningen istället för att lindra besvären. 

Kan uppfatta ljud och beröring

Även om den som är sjuk verkar vara medvetslös, kan det vara meningsfullt att vara hos personen.

Ofta kan den sjuke uppfatta ljud och beröring trots att han eller hon inte har kraft att visa det.

Det är också möjligt att en till synes medvetslös person kan uppfatta vad som sägs, och man bör alltid tänka på det när man är i samma rum som den som är sjuk. Prata inte om personen som frånvarande, utan till hen. 

När livet tar slut slutar andningen. Det kan komma ett eller ett par andetag till efter en stund och några oregelbundna pulsslag men sedan är livet slut.

Att ta avsked

Ett lugnt och värdigt avsked av den som dött är till hjälp för dem som ska leva vidare. Låt avskedet ta den tid som behövs.

Sker dödsfallet hemma blir det ofta naturligt att de närstående gör i ordning den döde.

Sker dödsfallet på sjukhus bör de närstående erbjudas möjlighet att vara med och tvätta och göra i ordning den döde, men det förväntas inte att man ska göra det. 

När någon dör hemma behöver en läkare (i vissa fall en sjuksköterska) kontaktas för att komma och konstatera dödsfallet.

Kanske är det också andra som ska kontaktas, till exempel andra närstående som vill vara med och ta avsked.

Glöm inte bort barnen. 

Glöm inte bort barnen. Det är viktigt att först förbereda dem på vad de kommer att få se och sedan låta dem vara med och ta farväl av den döde om de vill.

En sådan avskedsritual blir till hjälp i sorgeprocessen. Man bör dock inte tvinga barn att ta farväl, då kan det bli en negativ erfarenhet.

Läs mer om att förlora någon nära

Samtal med vårdpersonalen

En liten tid efter dödsfallet kan det vara värdefullt för närstående med ett samtal med någon i den personalgrupp som vårdade den döde. Till exempel en specialist i palliativ medicin eller omvårdnad.

Om personen vårdades hemma, brukar någon från hemsjukvården kunna komma på hembesök.

Skedde vården på en palliativ vårdavdelning eller hospice brukar personalen ringa, skicka brev eller ordna en besökstid för de närstående.

Det kan finnas många frågor som man vill ha svar på efter dödsfallet. Det kan handla om sådant som skedde under döendet, om vården och om framtiden.

Det är bra att förbereda samtalet genom att skriva upp frågor i förväg. Det är annars lätt att man glömmer att ställa dem när man väl befinner sig i samtalet.

Sorg

Sorg tar tid. När det gått ett halvår tror ofta omgivningen att ”det värsta är över”. Men för många närstående är det just vid denna tidpunkt som den starkaste reaktionen kommer. 

Att komma igenom alla faser i en sorgeprocess tar vanligen flera år och saknar ofta ett definitivt slut.

Oftast bearbetar man sorgen bäst tillsammans med andra som kände den döde - vänner och familjemedlemmar. Ibland behövs professionell hjälp av till exempel en psykolog eller kurator.

Tankar om att lämna livet för tidigt

Svenska kyrkan och andra samfund och ideella organisationer ordnar samtalsgruppen för människor som mist en närstående.

Det förekommer också att vårdteamet som vårdat den bortgångne ordnar sådana grupper.

I Cancerfondens podd kan du lyssna till berättelser och tankar kring att lämna sitt liv för tidigt. Hör även Beatrice Bergsten, legitimerad sjuksköterska inom palliativ vård.

Lyssna på podden här

Vart kan jag vända mig?

Har du frågor och funderingar om cancer är du varmt välkommen att kontakta oss på Cancerlinjen.

Linjen är bemannad av legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård.

Ring 010-199 10 10 eller skicka ett mejl till Cancerlinjen. 

Fler att prata med:

• En del sjukhus har anhöriggrupper. Fråga på sjukhuset.
• Cancerkompisar sätter dig i kontakt med andra med liknande erfarenhet www.cancerkompisar.se
• Kraftens Hus är en mötesplats för alla cancerberörda kraftenshus.se
• Svenska kyrkans församlingar och även andra trossamfund har ofta samtalsstöd

Barn och ungdomar kan även kontakta:

• Randiga huset hjälper barn genom sorg www.randigahuset.se
• På nära cancer kan ungdomar utbyta erfarenheter www.naracancer.se
• Barnens hjälptelefon hos BRIS, telefon 116 111
• Centrum för barn och ungdomar i kris, Rädda barnen, telefon 08-698 90 00

 

Texter till begravning och minnesstunder

Minnesord och dikter

Kondoleanser

Att ta avsked