Efter över 40 år i radio och tv är Erik Blix fortfarande aktiv. Men hade det inte varit för ett oroväckande toabesök för tolv år sedan hade vi kanske inte fått lyssna på den folkkäre radioprofilen i dag. 2014 drabbades Erik Blix av cancer i matstrupen. Han överlevde tack vare tur, tidig upptäckt och bra vård.
Allt började med ett toabesök. Plötsligt upptäckte Erik Blix att avföringen var svart. Något han aldrig varit med om tidigare.
– De typiska symptomen för cancer i matstrupen är ju sväljsvårigheter, halsbränna och kräkningar. Men jag hade inget av det. Men jag reagerade på det här, berättar han.
Erik tog det som ett varningstecken, och när han rådfrågade de läkare som fanns i hans närhet var rekommendationen tydlig: kolla upp det här på sjukhuset.
Hade inte den där lilla tumören bestämt sig för att släppa ifrån sig några droppar blod så hade jag nog inte suttit här i dag.
Väl där misstänkte läkaren blödande magsår. De gjorde en gastroskopi, utan att något upptäcktes. Men trots det höll de kvar Erik på sjukhuset över natten. Nästa dag förklarade läkaren att han hade sett en liten rodnad i matstrupen som han ville titta närmare på.
– Jättekul tänkte jag. En gastroskopi är ju en förfärlig upplevelse. Men den här gången så bedövade de mig lite mer så det var okej. Och så tog de några biopsier som de skickade in, och svaren kom ganska snabbt.
En vecka efter undersökningen kom beskedet att det var en tumör och att den var malign.
– Hade inte den där lilla tumören bestämt sig för att släppa ifrån sig några droppar blod så hade jag nog inte suttit här i dag.
Efter beskedet vände sig Erik till sin familj för stöd. Han minns den bekymrade tystnaden när han berättade om sin diagnos. Flera i släkten är läkare och visste att drygt 80 procent av de som drabbas av cancer i matstrupen dör inom fem år.
För Erik själv blev acceptans ett sätt att hantera cancerbeskedet.
– Det var det som funkade för mig. Att acceptera att det här är det nya normaltillståndet. Jag försökte att inte fundera i banor som “hur lång tid har jag kvar” utan ta det lite mer som man gör i hockey. Det är en match i taget som gäller, säger han.
Nu väntade en tuff operation på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. En stor del av matstrupen skulle tas bort. Men trots det stora ingreppet minns Erik att han var samlad och lugn inför operationen.
Jag var väldigt skeptiskt och kände 'nej, nej, inget hokus pokus'.
– Vanja, min fru tyckte att vi även skulle vända oss till den alternativa medicinen för att få stöd. Jag var väldigt skeptiskt och kände 'nej, nej, inget hokus pokus', men efter ett tag tänkte jag att det här handlar ju inte bara om hur jag mår, säger han.
Erik använde en metod som hon hade hittat på nätet, något som kallas “tapping”. Det kan beskrivas som en form av suggestion eller mental teknik.
Det blev ett sätt att försätta sig i ett bra tillstånd inför operationen. Han hittade även ett mantra som han upprepade för sig själv – “alla goda krafter samverkar”. Ett sätt att bli lugn och hitta ett positivt fokus.
– Det fungerade jättebra. Jag upptäckte att jag som alltid bara vill luta mig mot fakta och vetenskap kan lära mig något nytt. Och eftersom Vanja mådde bra av att jag tog till en lite mer alternativ metod så blev det lugnare för mig också längs med vägen.
Själva operationen gick bra. Kirurgerna tog bort en solid tumör på matstrupen i övre magmunnen. Efteråt kunde kirurgen inte låta blir att berätta hur nöjd hon var med resultatet.
– Jag låg på avdelningen med slangar ut och in i hela kroppen och mådde jättedåligt. Då kom hon glatt in och sa: “Jag är så lycklig. Jag sydde ihop dig och det blev så fint. Jag skulle kunna operera dig varje dag”.
Erik skrattar när han minns ögonblicket.
– Mitt svar blev ändå “tack, men nej tack”.
Sjukdomen hade inte bara en fysisk påverkan. Efter operationen märkte Erik att den påverkade även relationerna till de nära och kära. Han beskriver det som att han blev mer självupptagen.
Man är så upptagen av sig själv och sin sjukdom att man inte orkar ta in alla andra runt omkring sig.
– Jag tror inte det är ovanligt att man vill eliminera allting som är jobbigt. Och är det tufft i relationen med sin fru på grund av sjukdomen så blir det lätt att man distanserar sig, säger han.
– Jag ville inte ha oro omkring mig. Det var det som gjorde att jag slöt mig. Jag har förstått att det är ganska vanligt. Att man är så upptagen av sig själv och sin sjukdom att man inte orkar ta in alla andra runt omkring sig. Men oron var ju egentligen bara omsorg.
Vanja gav honom utrymme och lämnade honom ifred. Men när Erik ser tillbaka på perioden i dag så gör han det med insikten att sjukdomsperioden var otroligt jobbig för dem båda.
Efter operationen gick Erik igenom en cellgiftsbehandling. Han rasade i vikt och tappade håret. Sjukdomen gjorde sig plötsligt synlig. Det var då han valde att gå ut och berätta om sjukdomen offentligt.
– Jag är ju en offentlig person. Jag tycker det är värre med smusslandet och att alla pratar om det ändå. Men det är ju folk i dag som inte vet att jag har haft cancer, så kan ju tacka min lyckliga stjärna för att jag inte jobbade med tv, säger han.
Det fanns inga tecken på att jag hade kvar några cancerceller i koppen. Men de utfärdade såklart inga garantier.
Ett drygt halvår efter att cancern upptäcktes var Erik tillbaka på Sveriges Radio. Stället som varit hans arbetsplats av och till ända sedan han klev in på lokalradion i Uddevalla för snart 50 år sedan.
Genom åren han varit inblandad i humor- och satirklassiker som Riskradion och Public Service. Vid tidpunkten för sjukdomen var det flaggskeppet P4 Extra som han programledde.
– Prata kunde jag ju. Så bara jag var vaken och hade rösten i behåll så var jag ju lycklig nog att jag fick göra ett program tillsammans med en rejäl redaktion där jag hela tiden kunde ta hjälp av deras goda förberedelser.
En vanlig konsekvens av behandlingen av cancer i matstrupen är att man får svårt att äta. Men Erik beskriver det som att han kom igång med den delen snabbt. Den stora förändringen var att han fick undvika vissa typer av mat.
– Fisk mådde jag inte bra av ganska länge, och havskräftor som jag älskar var otroligt svårsmält också. Men råbiff var inga problem. Jag upptäckte att jag verkligen är en karnivor. Får jag äta kött så mår jag bra.
Ofta dröjer det fem till tio år innan man kan friskförklaras från sin cancer. Men Erik ser det som att han i princip blev det redan efter tre år.
Om jag tidigare inte tyckte det var så kul att bli äldre så tycker jag det är det bästa som finns just nu.
– Alla tester som gjordes och alla kontroller jag gick på såg bra ut. De gastroskoperade mig någon extra gång och sen så hade jag ett samtal med läkarna och då sa det att det ser jättebra ut. Det fanns inga tecken på att jag hade kvar några cancerceller i koppen. Men de utfärdade såklart inga garantier.
De allra flesta återfallen kommer under de tre första åren efter behandling och den tiden hade redan passerat.
– Läkarna sa lite skämtsamt till mig att 'nu kan du börja oroa dig för allt annat.
Elva år har gått och Erik är fortfarande frisk.
I dag hörs Erik Blix var söndagsmorgon i P4-programmet Söndagsfrukost med Blix. Ett arbete som passar honom perfekt när han närmar sig åldern 70 år.
– Om jag tidigare inte tyckte det var så kul att bli äldre så tycker jag det är det bästa som finns just nu.
Med facit i hand kan man säga att det mantra han upprepade för sig själv inför den stora canceroperationen inte bara styrde hans tankar på rätt väg, utan även förutsåg Eriks väg genom cancersjukdomen.
“Alla goda krafter samverkar.”
– Vänta inte om du känner att något är fel. Det är bättre att vara nyfiken än att nonchalera kroppens signaler. Om jag inte hade åkt till sjukhuset när jag bajsade svart då hade jag kanske inte suttit här i dag. Alla jag träffat inom vården har sagt till mig 'vad bra att du kom in', även om det varit för att kolla upp saker som inte varit något allvarligt.
Vilken egenskap hos dig själv värdesätter du mest?
– Min röst och min hörsel, om det nu är egenskaper. Jag vet inte vad jag skulle göra utan min röst. Och när det gäller hörseln så har jag med åren lärt mig betydelsen av att kunna lyssna. Det är jag väldigt duktig på i mitt jobb, och mitt mål är att bli lika duktig i privatlivet.
Vad uppskattar du mest hos andra?
– Frimodighet. Att man är öppen och beredd att prata även med folk som man inte håller med.
Vad vill du bli bättre på?
– Jag vill lära mig att bli bättre på att hålla min kropp i trim. Jag var i så bra fysiskt trim att jag klarade behandlingen. Av det borde jag ha dragit slutsatsen att ju äldre man blir desto viktigare är det att få sin motion. Men jag är lite lat ibland.
Vem är din humorförebild?
Mad, Monthy Python och Mosebacke. Hela humortraditionen som kretsar kring 1960-talets stora humorister. Det vill säga folk med rörligt intellekt, musikalisk kunskap, tajming och sväng. Renässansmänniskor helt enkelt.
Vad ser du fram emot just nu?
Att sluta jobba utan att bli rastlös utav att sluta jobba. Det tror jag är mitt livs stora utmaning.
Här har vi samlat fler berättelser om män och cancer, fakta, statistik och bra information om screening.
Läs om män och cancer
När Jonny Torevik fick beskedet att han hade kronisk lymfatisk leukemi gav familjen honom stränga order att dra ner på arbetet som marknadschef. Det gav honom mer tid för sin hobby, att jaga.
Spelarna i KFUM Linköping Basket säljer Cancerfondens Tillsammans mot cancer-armband. Tränaren Anna Thompson, själv drabbad av cancer, ser bara fördelar.
Ursula hade varit på mammografi ett år innan hon fick sin diagnos. Allt såg normalt ut. Därför kändes det så overkligt när läkaren märker att något inte stämmer.
