"Vi är båda lika envisa"

När Malin Enblad var bebis stod ett mikroskop framme i hemmet i Uppsala. Hennes mamma, läkaren och cancerforskaren Gunilla Enblad, passade på att använda det när tillfälle gavs. 

– Jag blev nästa besatt när jag började forska, säger Gunilla. När Malin sov satt jag ofta med mikroskopet. Jag tänkte att hon nog inte tog skada av att jag tittade i mikroskop i stället för att baka bullar. 

I dag, 36 år senare, arbetar både Gunilla och Malin på Akademiska sjukhuset i Uppsala. De har flera likheter.

Båda kombinerar sin läkartjänst med att forska och båda har fått anslag från Cancerfonden för att kunna satsa långsiktigt på sin forskning. De är också lika envisa. 

– Forskning tar tid, men ingen av oss ger upp, säger Gunilla. När det känns tungt är det skönt att ha Malin att ventilera med. 

Hon får medhåll från Malin: 

– Ibland kan forskning kännas som att ro i bly. Då är det främst byråkratin och administrationen jag tänker på. Samtidigt är det spännande och inspirerande och en kontrast till det ibland intensiva livet som läkare. 

Olika områden 

Däremot har de valt att fokusera på olika områden inom cancer.  

Gunilla Enblad är professor vid Uppsala universitet och överläkare i onkologi. Hon inledde sin forskarbana som nyutexaminerad läkare.

Under många år har hon forskat om immunterapi och räknas som en pionjär inom CAR T-cellbehandling i Sverige – en metod där patientens egna immunceller programmeras om för att känna igen och döda cancerceller. 

2014 var Gunilla och hennes forskargrupp först i världen utanför USA med att börja använda behandlingsmetoden kliniskt, det vill säga inom vården. 

– Många patienter blir botade med CAR T-celler. Det är fantastiskt att få vara med om, säger hon. 

I dag används behandlingen framför allt mot vissa former av lymfom och leukemi, men forskningen går snabbt framåt.

Gunilla och hennes kollegor undersöker nu hur immunterapi även ska kunna hjälpa patienter med andra cancersjukdomar, som prostatacancer, och kanske i framtiden även autoimmuna sjukdomar. 

Vill hitta nya vägar 

Malin är kirurg, specialist inom kolorektalkirurgi, och docent vid Uppsala universitet. Hennes forskning riktar in sig på patienter med tjock-och ändtarmscancer med spridning till bukhinnan.

Hon vill bland annat ta reda på varför vissa patienter har dålig prognos och vilka behandlingar som fungerar bäst för dem. 

– I dag behandlas spridning till bukhinnan ofta med avancerad kirurgi och cellgifter i bukhålan. Men behandlingarna är fortfarande inte tillräckligt effektiva för många patienter. Därför behöver vi hitta nya vägar framåt, säger hon. 

Malin hoppas att immunterapi i framtiden ska kunna spela en ännu större roll vid behandling av tjock- och ändtarmscancer. 

– Men då handlar det ännu inte om CAR T-celler som mamma forskar om, utan en annan form av immunterapi, så kallad checkpoint-blockad, i alla fall som ett första steg. 

Utan forskning inga framsteg 

Det var på gymnasiet hon bestämde sig för att bli läkare. 

– Även min pappa är läkare och jag har alltid uppfattat att mina föräldrar trivs väldigt bra med sina jobb. Deras entusiasm smittade av sig, säger hon. 

Att arbeta i vården samtidigt som man forskar ser både mor och dotter som en styrka.  

– Mamma, du har alltid uppmuntrat mig att kombinera forskningen med att arbeta som läkare. Du har berättat om synergierna och de finns verkligen där. I mötet med patienterna ser jag mönster och upptäcker frågor som jag vill undersöka vidare, säger Malin.  

Gunilla instämmer: 

– Jag har bara upplevt fördelar med att arbeta som läkare samtidigt som jag forskar. 

Hon betonar att alla framgångar inom cancervården bygger på forskning.  

– Utan forskning blir det inga framsteg. 

Båda har fått anslag 

Gunilla har fått anslag från Cancerfonden flera gånger under sitt yrkesliv, pengar som gör det möjligt för henne att bedriva långsiktig forskning kring immunterapi och CAR T-celler. 

Malin har fått så kallade forskarmånader finansierade av Cancerfonden, vilket gör att hon kan ägna motsvarande tre månader om året i tre år åt att forska.  

– Det är helt avgörande för att jag ska kunna fortsätta med min forskning. Att Cancerfonden tror på det jag gör betyder också mycket, säger hon. 

Malin och Gunilla umgås flitigt privat. De åker skidor, plockar svamp och firar högtider tillsammans med familjen.  

Relationen mellan dem präglas av värme och respekt. 

– Vi är oftast på gott humör och energiska och entusiastiska. Jag har aldrig tyckt att det varit negativt att förknippas med mamma. I stället är jag stolt över henne, säger Malin. 

Gunilla kontrar: 

– Och jag är väldigt stolt över Malin. Hon är otroligt skicklig, både som kirurg och forskare. 

Hylla en mamma

31 maj är det mors dag. Ge bort en present till någon du vill hylla och stötta samtidigt den livsviktiga cancerforskningen.

Ge bort en present som räddar liv