Analcancer

Granskad av: Per J Nilsson, docent, överläkare, kolorektalsektionen, Karolinska Universitetssjukhuset

Vad är analcancer?

Analcancer sitter i den nedersta delen av magtarmkanalen, precis innanför analöppningen.

Vanligtvis startar sjukdomen i skivepitelceller. Det skiljer sig från från ändtarmscancer (rektalcancer) där cancern startar i körtelceller. Skivepitelceller är platta celler som klär insidan av analkanalen för att skydda den mot slitage.

Omkring 90 procent av alla analcancerfall har koppling till en infektion som orsakats av HPV-virus.

Symtom på analcancer

Vanliga symtom vid analcancer är en knöl eller förändring vid analöppningen eller i ljumskarna. Det kan också göra ont i anus. Andra tecken är sår, sprickor eller återkommande varbölder. Det kan kännas som att man ofta behöver gå på toaletten och ha svårt att hålla sig.

Var uppmärksam på

• knöl/förändring analt eller i ljumskarna
• smärta i anus
• sår, sprickor eller återkommande varbölder runt analöppningen
• blod i avföringen
• trängningar till avföring och/eller läckage.

Symtomen vid analcancer kan vara svåra att bedöma då de ofta är diffusa och liknar andra tillstånd som hemorrojder, analsprickor och inkontinens.

Hur upptäcks analcancer?

Första steget i att utreda analcancer är en läkarundersökning. Då inspekterar läkaren anus och klämmer och känner vid analöppningen och på lymfkörtlarna i ljumskarna.

Efter det görs en endoskopi. Då går man in med ett särskilt instrument, en så kallad rörkamera, i nedre delen av tarmen. Vid undersökningen tar man också vävnadsprov, biopsi, för att kunna undersöka vävnaden vidare i mikroskop. Om tumören orsakar svåra smärtor kan du sövas medan undersökningen görs.

Kvinnor erbjuds också en undersökning av vagina och livmoderhals för att utesluta cellförändringar på grund av HPV-infektion.

Om vävnadsprovet visar att det kan vara analcancer görs en magnetkameraundersökning av lilla bäckenet och en PET-DT över hela kroppen för att se om sjukdomen har spridit sig.

Hur behandlas analcancer?

De flesta med analcancer kan få en behandling där man kombinerar strålbehandling och cytostatika, så kallad radiokemoterapi. Syftet med behandlingen är att bota sjukdomen och används även hos de som drabbas i hög ålder. 

Cancer behandlas i huvudsak på fyra olika sätt. Med operation, läkemedel, strålning och immunterapi. I den här filmen går vi igenom de olika metoderna.

Sköra personer med kort förväntad överlevnad och de som har fjärrmetastaser, det vill säga att sjukdomen har spridit sig i kroppen, behöver anpassad vård.

På en så kallad multidisciplinär konferens träffas olika experter inom vården för att diskutera och planera den bästa behandlingen för den som har cancer. Efter konferensen kommer din läkare sätta en behandlingsplan tillsammans med dig.

I behandlingsplanen tar man hänsyn till cancersjukdomen, ditt allmäntillstånd, andra eventuella sjukdomar och dina önskemål. 

Radiokemoterapi

Radiokemoterapi är en behandling som innebär att man ger strålbehandling och cytostatika samtidigt.

Strålbehandlingen ges 5 dagar i veckan under 4-6 veckor. Det som oftast används är vanlig strålbehandling med fotoner.

Det pågår studier, bland annat i Sverige, där man använder protonbestrålning istället. Huvudsyftet med att testa protoner är att minska biverkningarna av strålningen.

Strålbehandlingen riktas mot bäckenet och modertumören, mot metastaser i lymfkörtlar om det finns sådana och mot utvalda samlingar av lymfkörtlar där det kan finnas risk för mikroskopisk spridning.

Cytostatika, cellgifter, ges antingen bara vecka 1 eller både vecka 1 och 5. Cytostatikabehandlingen bestäms beroende på tumörens storlek och om sjukdomen har spridit sig till lymfkörtlar. 

Biverkningar

Under de två första veckorna av behandlinge är det framför allt cytostatikan som kan ge besvär. Den kan orsaka inflammation i slemhinnor och dåliga blodvärden. 

Strålbehandlingen kan ge akuta besvär som trötthet, diarré, illamående och hudirritation i  det strålbehandlade området.

Du har högre risk för att drabbas av svåra hudreaktioner och försämrad läkningsförmåga om du röker, inte får i dig tillräckligt med näring, minskar i vikt före eller under behandlingen eller har infektioner.

Rökare bör absolut försöka sluta inför behandlingen, dels på grund av biverkningarna men också på grund av risk för sämre effekt av behandlingen.

För att minska hudbesvär är det bra om du är noggrann med din hygien och att lufta huden. Det hjälper också att undvika tätt sittande kläder och att använda oparfymerade hudprodukter.

Radiokemoterapi mot bäckenet kan också ge långtidsbiverkningar. Undersökningar visar att det är vanligt med försämrad tarm-, urin- och sexualfunktion. Det kan också orsaka smärta flera år efter avslutad behandling

Operation

För en del kan operation vara ett förstahandsval vid analcancer.

Det kan vara vid små tumörer, mindre än två centimeter, som inte växer in i analkanalen. Då kan man vanligtvis ta bort tumören med en lokal operation. Det brukar inte finnas behov av att lägga upp en stomi då.

För några få, 5-10 procent, kan det finnas behov att lägga upp en avlastande stomi innan radiokemoterapin startar. Det kan vara aktuellt när någon har svår inkontinens, hinder i passagen eller om det har bildats gångar, fistlar, mellan ändtarmen och slidan.

Om det finns tumörceller kvar efter radiokemoterapin eller om du får ett lokalt återfall rekommenderas operation där man tar bort hela ändtarmen inklusive anus. I de fallen genomför man en permanent stomi.

Den operationen kallas ofta salvagekirurgi. Eftersom operationen utförs i vävnad som tidigare har strålats måste bäckenbotten ofta repareras med hjälp av vävnad från bukväggen eller ena skinkan. 

Spridd analcancer

Det är ovanligt att analcancer sprider sig till andra delar av kroppen, så kallad fjärrmetastasering. I de fall där sjukdomen sprider sig är det framför allt till lungor, lever och lymfkörtlar längs stora kroppspulsådern, aorta.

Behandlingen av spridd analcancer anpassas beroende på bland annat hur spridd sjukdomen är och den sjukas allmäntillstånd.

Vid spridning av enstaka tumörer i lever eller lungor kan operation av metastaserna vara ett alternativ. Men det är vanligare att man använder att olika kombinationer av cytostatika, cellgift.

Hur vanligt är analcancer?

I Sverige får nästan 200 personer analcancer varje år. Av de som får diagnosen är 75 procent kvinnor och de flesta är över 65 år.

De senaste åren har man sett en viss ökning av analcancerfall, men troligtvis kommer de att minska i och med att både flickor som pojkar nu vaccineras mot HPV-virus.

Hur ser prognosen ut vid analcancer?

Prognosen beror på om sjukdomen är spridd eller inte. Ungefär 90 procent av de som får radiokemoterapi blir av med sjukdomen och av dem lever 60-80 procent efter fem år.

Prognosen är något sämre om sjukdomen inte har någon koppling till HPV-virusinfektion.

För de med spridd analcancer är prognosen betydligt sämre.